lördag, december 27, 2008

Du


Jag ger dig tusen tårar.
Men vad ger du mig?
Ingenting, när du ser att jag gråter
vänder du din blick bort från mig.
Du går med långsamma steg bort från mig.
Du förgör mig och lämnar en ensam skugga kvar
En skugga utan hop och utan liv.
Jag ber dig se mig.
Du kanske älskade mig men du vågade inte ta chansen.
Du såg mig inte.
Men det kom en dag då du möte en man.
Han stannade framför dig och du såg på han.
Era blickar mötes och ni mätte varandras styrka.
Hans djupa röst frågade om du var den du var.
Din lika djupa röst svarade ja de är jag.
Jag hoppas du nöjd med de du gjort.
Du frågade vad du gjort.
Mannen svarade argt, du kastade bort den enda chans du hade till kärlek.
Du försvarade dig med ord ingen trodde du kunde.
Du sade, Jag sårade henne medvetet men jag älskar henne.
Du har rätt jag är ett bortkastat liv.
Mannen vände och gick.
Och du, ja du stod där en lång stund.
Sen kom den dagen när en hand knackade på min dörr.
Där stod du, nervös och ängslig.
Du viskade förlåt.
Du vände för att gå men jag tog din hand.
Du stirrade oförstående på mig.
Sa du till min bror att du älskade mig?
Du nickade, jag log.
Du slöt mig i dina armar.
Jag grät glädje tårar.
Sen gav du mig dig själv och jag gav dig mig.

copyright Olivia Gustafsson

onsdag, december 17, 2008

Vindens röst

Tyst lyssna
Du hör hur han ryter under mörka nätter
Hans lugna viskande under svala sommar dagar
Hans ord som bringar tröst under varma dagar.
För med sig stormar och vinter till vårt land.
Så var tyst och lyssna på vindens röst

copyright Olivia Gustafsson

lördag, december 13, 2008

13 December


Sakta, Sakta går stegen upp för trappan.
Tysta och lätta.
På rad går de vitklädda med Ljus i hand och hår.
Mörka och Blonda lockar faller ner för ryggarna.
De öppnar dörren och stiger in.
de tar djupa andetag och öppnar munnen.
Innan de sjunger.
Sankta Lucia...

copyright Olivia Gustafsson

torsdag, december 11, 2008

?

Vi lever en gång.
Låt oss ta vara på den.
Ta hand om varandra.
Hjälp varandra.
Vi är inte så olika.
Alla har vi hjärtan.
Alla kan vi bli sårade.
Alla kan vi hata.
Men vi är lika innerst inne är vi lika.
Så tänk, tänk på vad ni gör och säger.

copyright Olivia Gustafsson

lördag, december 06, 2008

For you


This is for you.
You meen the world to me.
I hope you know that.
I give you all my love.
Becaus you are the one i think of.
You are the one that see me.
You are my firend and love.
So this is for you and only you.
If I lost you i will go on.
But I will not go on happy.

copyright Olivia Gustafsson

fredag, december 05, 2008

Tack


Jag älskar er.
Ni stödjer mig när jag inte orkar
Jag vill bara tacka
Tacka för allt ni gör för mig
så tack till alla i min familj

copyright Olivia Gustafsson

torsdag, december 04, 2008

Kämpa

Ta steget fram och kämpa.
Våga kämpa för att leva.
Att man föds är aldrig en slump.
Så kämpa för att leva.
Kämpa för dem som älskar än och vill vara oss än.
De som älskar en vill ha en vid sin sida.
Så kämpa.

copyright Olivia Gustafsson

onsdag, december 03, 2008

Han förlorar henne & Kom tillbaka till Mig


Han förlorar henne

Han rös till.
Kände den kalla huden mot sin hand.
Han såg de tomma ögonen.
Som för en stund sen varit fulla med liv.

Han reste sig upp fylld av hämnd.
Han skulle hämnad henne för att det var hon han älskade.



Kom tillbaka till mig

Den natten viskade han hennes namn.
Hur kunde hon svika honom.
Natten efter det viskade han
"Kom tillbaka till mig"
Men hon kom aldrig.
Han satt alla nätterna framför brasan i huset.
Han sjönk inom sig själv.
Kände inge ting.
Stegen mot trägolvet var tysta
tveksamma
Frasandet av långa kjolar ljöd genom det tysta rummet
Hans ögon var slutna.
"Du viskade mitt namn och du viskade efter mig"
Han slog upp ögonen och stirrade på henne.
"Du", viskade han.
Han höjde armen framför sig för att få veta om det var en verklig person.
Eller bara tänkte försvinna
Som så många andra
Men hon stod där
Hon log lyckligt mot honom
Han gav henne ett svagt leende innan han vände bort blicken.
Hon retades och lurade honom.
"Jag älskar dig och det ät den enda anledningen jag kom tillbaka"
Hon sänkte huvudet och började gå därifrån.
Han reste sig upp tog tag i hennes arm.
Han böjde sig ner för att kyssa henne.

copyright Olivia Gustafsson

tisdag, december 02, 2008

Rerser mig

Som en Fenix reser sig från askan.
Reser jag mig.
Reser sig från sorgen som kväver än.
Håller än fången
Allt man ser är bara sorgen.
Viljan att leva försvinner.
Får en att glömma de som redan finns oss en.
De som fortfarande lever och vill att man ska leva

copyright Olivia Gustafsson

måndag, december 01, 2008

Lyssna

Lyssna, runt omkring oss finns ljud.
Vi hör eller tänker inte på dem.
Har vi en enda gång upplevt total tystnad.
Nej, för där finns alltid ljudet.
Ibland är ljudet irriterande.
Ibland underbart.
Så lyssna för att höra det vi inte hör.

copyright Olivia Gustafsson

söndag, november 30, 2008

Tomhet & Ljus,

Tomhet

Det finns inget större än tomheten.
Jag är rädd för den.
Jag fruktat den.
Jag är rädd att jag ska mista fattningen
och förlora min kontroll.
Jag saknar alla jag mist.
Jag känner mig tom utan dem.
De var en del av mig som jag var en del av dem.
Jag miste dem.
Jag ligger på den kalla marken.
Utan dem har jag ingen chans att leva.
För dem är en del av mig jag klarar mig inte utan dem.
Men för att hedra dem och uppfylla mitt löfte till dem måste jag leva vidare.
För att det är den jag är.

Ljus

Stilla tänds ett ljus.
Vackrare och mäktigare än något annat.
Klarare än solen men ändå mildare.
Ljuset som stärker de som är svaga och ledsna.
Lysser upp allt som glädje och lycka behöver.
Människa, djur som växt.
Det lysser för att vi tror att det finns något bättre där ute.

copyright Olivia Gustafsson

fredag, november 21, 2008

Sveket.


Hon skrek om sin sårade stolthet.
Hon hade givit honom allt.
Hon hade givit honom sina hemligheter sina sorger.
Hon gav honom sitt hjärta.
Men han var för rädd.
När hon kom för nära.
Stack han en dolk i hennes hjärta.
Han svek henne och sårade henne.
Hon slog honom, gav honom ärr i hjärtat.
Saker som han aldrig skulle kunna glömma
De hade en natt tillsammans.
Mer fick de aldrig.
Han red i väg i dimmans timma.
Försvann utan spår.
Men hon visste att hon till hörde honom.
För de var inte bara förenade genom äktenskapens bindelse.
Utan hade en gång hade de åtminstone varit de i kärlek också.
Han svek hennes kärlek till honom.
Men en natt kom han ridande.
Trött och ut svulten.
Han trodde hon svikit honom.
När hon stod med ett barn på sin arm, bredvid en man.
Men han såg inte bortom de han såg.
För hur skulle han veta att hon bara hade en i sitt hjärta.
Han vände sin trötta häst, red bort från borgen.

Mannen bredvid henne såg honom.
Han ropade till, men han lyssnade inte.
Han var ärrad, han hade svikit henne
han trodde hon hade svikit honom också.
Hon grät den natten och många fler.
Mannen som han sätt gav sig av för att finna honom
För att finna hennes kärlek.
Hon höll om barnet grät och skrattade.
Först nu förstod hon vad som var fel.
De hade inte förståt varandra.
Hon älskade mer än något annat att han skulle komma åter.
Han gick sakta fram till kvinnan på golvet.
Han tittade ner på hennes gråt strimmiga ansikte.
Hon sade: Förlåt mig min älskade. Se på vår son.
Han lyfte upp barnet, såg in i ett par ögon som var så lika sina egna.
Han sade: Nog är han vår son min älskade. Förlåt mig för mina misstag.
De tittade på varandra. Såg in i varandras ögon.
De förlåt varanda.
Men deras kärlek var ömtålig och kunde lätt vändas till hat.
copyright Olivia Gustafsson

tisdag, november 18, 2008

Ladyns förlåt


Du är den jag tänker på under sömlösa nätter.
Jag svek dig när du kom hem efter kriget. Sårad och ärrad.
Jag vände bort blicken i avsky för dina ärr. Jag ångrar mina ord.
Jag ångrar de jag sa. För när jag se tillbaka kan jag bara minnas.
Minnas de ord jag gav till dig i avsky.
Jag ångrar alla ord tusenfalt
Jag bryr mig inte om du förlåter eller inte förlåter mig.
Men jag ber dig att inte glömma de stunder vi hade.
De lyckliga stunderna vi hade i paviljongen. Eller ridturen under vinter.
Den strax innan du for. Eller alla danser och samtal vi hade under balerna.
Men en dag hoppas jag att du förlåter mig.
För du ska veta att jag alltid kommer vänta på dig. Jag sa att jag inte skulle de men jag kan inte låta bli. Jag ber dig förlåta mig. För att jag inte trodde vi kunde leva tillsammans.
Eller ens älska dig. Men de nätterna utan dig gör att jag aldrig kommer glömma dig.
Eller glömma att jag älskade dig. Du var mitt liv och jag hoppas att en dag att jag blir det igen.
Glöm inte att jag i dessa rader säger Jag älskar dig av hela mitt hjärta.
Förlåt mig om du kan. Men glöm mig, men inte de stunder vi hade.
copyright Olivia Gustafsson

fredag, november 14, 2008

Jag stödjer dig


När du är sårad står jag vid din sida.
När du är hatad kommer jag älska dig.
När du har sårat mig kommer jag förlåta dig.
När du inte längre orkar står jag vid din sida stödjer dig.
Så du orkar gå hela vägen.
När du inte lever kommer jag gå till din grav.
Där kommer jag att stå i alla väder.
Så att du inte behöver vara ensam.
Jag kommer stå där i snöstormar, under solsken och stjärnklara nätter.
Bara för att du är en jag älskar mer än något annat.
Du är den jag aldrig kommer glömma
copyright Olivia Gustafsson