tisdag, november 18, 2008

Ladyns förlåt


Du är den jag tänker på under sömlösa nätter.
Jag svek dig när du kom hem efter kriget. Sårad och ärrad.
Jag vände bort blicken i avsky för dina ärr. Jag ångrar mina ord.
Jag ångrar de jag sa. För när jag se tillbaka kan jag bara minnas.
Minnas de ord jag gav till dig i avsky.
Jag ångrar alla ord tusenfalt
Jag bryr mig inte om du förlåter eller inte förlåter mig.
Men jag ber dig att inte glömma de stunder vi hade.
De lyckliga stunderna vi hade i paviljongen. Eller ridturen under vinter.
Den strax innan du for. Eller alla danser och samtal vi hade under balerna.
Men en dag hoppas jag att du förlåter mig.
För du ska veta att jag alltid kommer vänta på dig. Jag sa att jag inte skulle de men jag kan inte låta bli. Jag ber dig förlåta mig. För att jag inte trodde vi kunde leva tillsammans.
Eller ens älska dig. Men de nätterna utan dig gör att jag aldrig kommer glömma dig.
Eller glömma att jag älskade dig. Du var mitt liv och jag hoppas att en dag att jag blir det igen.
Glöm inte att jag i dessa rader säger Jag älskar dig av hela mitt hjärta.
Förlåt mig om du kan. Men glöm mig, men inte de stunder vi hade.
copyright Olivia Gustafsson

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar