tisdag, juni 30, 2009

Människor

Skriken ekade genom världen
Gång på gång hördes kanonkulorna
När du susade genom vinden
In i muren, slet sönder människokroppar
De sönderslitna stenarna från muren föll över de rädda
Begravde dem
Hysteriska kvinnors skrik skar i mina öron
Mina ögon tårades av människornas grymhet
Jag hörde barns förtvivlade gråt
En sörjandes förtvivlade skrik
Trots det såg jag de lyckliga stunderna
Människorna som älskade de sina
Jag såg människors som blev bittra av alla dessa strider
Striderna om mod, ära och heder
Det var inte i det syftet vi skapats i
Vi skapades för att leva i en nästan harmoni med naturen
Jag ser allt dom gjorde
Jag ser allt du gör
För jag är och kommer alltid vara
Universum

Copyright: Olivia Gustafsson

fredag, juni 26, 2009

Hon grät...

Hon grät när himlen förblev mörk...
Hon grät när stjärnorna förblev borta...
Hon grät när solen färgades röd...
Hon grät när floderna försvann...
Hon grät när haven förblev is...
Hon grät när de sista ljusen brunnit ut...
Hon grät när elden slocknade till att bli död aska...
Hon grät när månens klara sken försvann...
Hon grät när varma leenden kallnade...
Hon grät när de förlorade själarnas skrik ekade i hennes öron...
Hon grät när allt tillslut var över...

Copyright: Olivia Gustafsson