söndag, september 06, 2009

Förlorad

När jag förlorade dig viste jag att allt var förlorat.
Det vi hade skulle aldrig någonsin komma tillbaka.
Jag visste det, lika mycket som du visste det.
Vi var förlorade första gången vi mötes.
Vi visste båda två att det aldrig skulle kunna bli vi två.
Men jag slutade aldrig hoppas att det kanske skulle gå.
Men till slut vart allt förlorat.
Då gick vi tillslut skilda vägar.
Allt vi haft dog bort.
Du krossade mitt hjärta som aldrig läkte igen.
Det försvann ner i det mörka hålet.
Du lämnade mig när jag var som svagast.
Långt senare fick du veta.
Veta att jag hoppat ner i den gammla brunnen.
Du ångrade dig.
Men det var allt försent.
För nu kunde du inte göra saker ogjorda.

copyright: Olivia Gustafsson

tisdag, september 01, 2009

Spådomen

Sejden den uråldriga magin.

Sejden som Asdis skänkte människan genom Tunor.

Men i illdåd planerade Aldred.

Asdis ville endast ge sejden till de som följde den ljusa vägen.

Men Aldred lurade Tunor och hans maka Idunns son.

I blindo gav Nidhögg Aldred en bit av sejden.

Asdis rasade men Nidhögg svor att när dagen kom.

Ta sejden bort från Aldred.

Nerthus gudinnan av naturen kom till Asdis.

Tillsammans med sin bror Odo gav hon en gåva.

Diserna, deras avkomma.

Diserna skulle vakta över Asdis land.

Vakta över den som skulle komma.

Skuld den siande kom till Asdis.

Hon sade Aldreds tjänare ska stoppas när hans andra innersta föder en son.

Kunskap om vem det var gick förlorad med tiden.

Aldreds tjänare doldes av sin mästare med list.

Det som en gång varit synligt blev dolt.

Det dolda förblev dolt.


copyright: Olivia Gustafsoon