Den...

Under månen ylar den, en stjärnklar natt.
Dess sång vinden bär över de högsta bergen, till förfädernas salar.
Den springer över vida stäpper, branta berg, skogskläda marker.
Den är vargen, den vandrade bredvid våra förfäder.
Den vandrar inte längre bredvid oss.


copyright:Olivia Gustafsson

Love

Love is not when a person love your best sides.
It's not when he accept everything you do.
It's not when you ignore the ugly sides of him.
It's when you know what a person have done and can still love him for it.
It's when he lights your day up when you can just fall down and disappear in your misery.
It's when he stand by your sid in pain and sorrow.
When he stand there and never leaves your side.

copyright: Olivia Gustafsson

The Darkness

Darkness approaching
But I continue to run and run further away. But it is too fast, to strong, to much
I can not handle it.
It will drag me down to the dark deep sea.
And close me in a cave.
Alone, to never again see the light.
And the sense of hope disappears slowly with memories of light, love, hope and family.
It's no longer worth it.
No!
No, not more, I can not no longer run or fight from it's overwhelming darkness. That I'm too week to defeat.I'm too weak and scared.
Darkness is here.
Here beside me...

copyright: Olivia Gustafsson

Vinnare? Förlorare?

Vad är en vinnare?

Vad avgör om någon är en vinnare eller förlorare?

För om man vinner ett krig, ser man aldrig de offer som vinnare klivit över.

I Parad!

Blodet som flutit ut från de oskyldiga kriget drabbat.

Vinner man kampen mot döden. Kanske någon annan förlorar kampen. Någon som hade lika stor rätt att leva som den fick leva.

Vad säger man till någon som förlorat allt den ägde och kunde luta sig mot?

Vad säger man till någon som förlorar sitt barn, bror eller syster eller någon annan man håller kär och inte kan leva utan.

Vad säger man om man förlorar hoppet om att allt kommer bli bra.

Vad säger man om vet att man aldrig kommer vinna.

Eller vad gör man om någon gör vad som helst för att vina ett spel.

Går så långt till mord.

copyright: Olivia Gustafsson

Somethings

Somethings is worth suffering.

Somethings is worth the pain.

Somethings is worth the love from a lover.

Somethings is never worth anything.

Somethings is not worth the sorrow.

copyright: Olivia Gustafsson

Fallna

Förbannade

Hatade

Avskydda

De kallades de fallna

Ingen såg åt dem

Ingen ville veta av dem

Varken himmel, varken helvetet

Dömda att för evigt vandra på jorden

De var de fallna

copyright: Olivia Gustafsson

Förlorad

När jag förlorade dig viste jag att allt var förlorat.

Det vi hade skulle aldrig någonsin komma tillbaka.

Jag visste det, lika mycket som du visste det.

Vi var förlorade första gången vi mötes.

Vi visste båda två att det aldrig skulle kunna bli vi två.

Men jag slutade aldrig hoppas att det kanske skulle gå.

Men till slut vart allt förlorat.

Då gick vi tillslut skilda vägar.

Allt vi haft dog bort.

Du krossade mitt hjärta som aldrig läkte igen.

Det försvann ner i det mörka hålet.

Du lämnade mig när jag var som svagast.

Långt senare fick du veta.

Veta att jag hoppat ner i den gammla brunnen.

Du ångrade dig.

Men det var allt försent.

För nu kunde du inte göra saker ogjorda.

copyright: Olivia Gustafsson

Spådomen

Sejden den uråldriga magin.

Sejden som Asdis skänkte människan genom Tunor.

Men i illdåd planerade Aldred.

Asdis ville endast ge sejden till de som följde den ljusa vägen.

Men Aldred lurade Tunor och hans maka Idunns son.

I blindo gav Nidhögg Aldred en bit av sejden.

Asdis rasade men Nidhögg svor att när dagen kom.

Ta sejden bort från Aldred.

Nerthus gudinnan av naturen kom till Asdis.

Tillsammans med sin bror Odo gav hon en gåva.

Diserna, deras avkomma.

Diserna skulle vakta över Asdis land.

Vakta över den som skulle komma.

Skuld den siande kom till Asdis.

Hon sade Aldreds tjänare ska stoppas när hans andra innersta föder en son.

Kunskap om vem det var gick förlorad med tiden.

Aldreds tjänare doldes av sin mästare med list.

Det som en gång varit synligt blev dolt.

Det dolda förblev dolt.

copyright: Olivia Gustafsoon

Kärleken

Kärleken är evig.
Den finns i allt omkring oss. Hur mycket vi än förnekar det så finns den där. Vi kan inte styra över den. Vi kan inte befalla kärleken att komma eller gå.
Vi står omäktiga inför den. Den får vårt hjärta att slå. Den får vårt hjärta att brista.
Vi kämpar för kärlek likt vi kämpar för friheten. Vi vägrar släppa taget helt om de vi älskar.
För utan dem vet vi inte om vi kan leve. Kärlek är inte en sak. Man kan känna kärlek för en plats, en människa man vill dela resten av sitt liv med. Känna kärlek för en bok, ett djur, sin familj. Ja för man känner något för allt. Antingen hatar man det eller så älskar man det.
Känslorna där i mellan är bara mellan ting.

Two roads

Two roads he go
Walks with, straight back
with his sword he slay

His country he not forgot
His family he not forgot

Two roads he go
With dreary eyes, he see horizon
Inside, they whispers
Whispers do not forget your oath

Two roads he go
Two men he search
he hopes of forgiveness, from his family
They called him oath breaker
Whispered traitor

Two roads he go
Two men he finds
Two men he overthrow
Two men he hate

Two roads he go
His deed done
His oath hold
His death fast
Dreary gaze burns out

Two roads he go’s...

copyright: Olivia Gustafsson

Sorgen

"Försvinner sorgen någonsin när man förlorat någon? Minns man alltid deras ansikten lika tydligt?"
"Sorgen och saknaden finns alltid kvar oss en. De var en del av ens liv och är bara borta utan förvarning. Bilden av dem man älskade bleknar med tiden. Men tids nog får man se dem igen."
"Så man minns alltid dem man älskat?"
"Ja, de finns alltid där oss en?"
"Då kommer du alltid finnas oss mig?"
"Alltid, jag kommer stå vid din sida för all framtid. Möta alla svårigheter med dig. Älska dig även när du blir gammal, grå och rynkig."
"Och jag kommer alltid älska dig. För alltid."

Copyright: Olivia Gustafsson

Två vägar han gå

Två vägar han gå
Vandrar med rak rygg
Med sitt svärd han dräper
Sitt land han ej glömt
Sin familj han ej glömt

Två vägar han gå
Med dyster blick ser horisont
I det inre de viskar
Viskar glöm ej din ed

Två vägar han gå
Två män han söka
Ihop om sin familjs förlåtelse
De kallade han edbrytare
Viskade förrädare

Två vägar han gå
Två män han finna
Två män han störta
Två män han hata

Två vägar han gå
Hans dåd gjort
Hans ed hållen
Hans död snabb
Dyster blick slockna

Två vägar han gå...

copyright: Olivia Gustafsson

Människor

Skriken ekade genom världen
Gång på gång hördes kanonkulorna
När du susade genom vinden
In i muren, slet sönder människokroppar
De sönderslitna stenarna från muren föll över de rädda
Begravde dem
Hysteriska kvinnors skrik skar i mina öron
Mina ögon tårades av människornas grymhet
Jag hörde barns förtvivlade gråt
En sörjandes förtvivlade skrik
Trots det såg jag de lyckliga stunderna
Människorna som älskade de sina
Jag såg människors som blev bittra av alla dessa strider
Striderna om mod, ära och heder
Det var inte i det syftet vi skapats i
Vi skapades för att leva i en nästan harmoni med naturen
Jag ser allt dom gjorde
Jag ser allt du gör
För jag är och kommer alltid vara
Universum

Copyright: Olivia Gustafsson

Hon grät...

Hon grät när himlen förblev mörk...
Hon grät när stjärnorna förblev borta...
Hon grät när solen färgades röd...
Hon grät när floderna försvann...
Hon grät när haven förblev is...
Hon grät när de sista ljusen brunnit ut...
Hon grät när elden slocknade till att bli död aska...
Hon grät när månens klara sken försvann...
Hon grät när varma leenden kallnade...
Hon grät när de förlorade själarnas skrik ekade i hennes öron...
Hon grät när allt tillslut var över...

Copyright: Olivia Gustafsson

För alltid

Hur kan du älska någon som mig?
Du vet vad jag är men ändå står du kvar.
Du säger att du litar på mig. Älskar mig.
Om jag skulle tappa kontrollen bara för en sekund skulle du vara död.
Jag är ett monster. Jag borde inte älskas
Men trots det älskar du mig.
Du ser bortom min mask. Du ser vad jag försöker göra.
Du ser hur jag kämpar för att inte tappa kontrollen.
Du lovar att hjälpa mig.
Ditt ansikte lysser upp när jag säger att jag älskar dig.
Vi behöver varandra.
Vi tillhör varandra, för alltid.

copyright Olivia Gustafsson

Tvillingsjälar

Jag såg in i hans gyllene ögon och då förstod jag.
Var han än gick, var det där jag gick
Var han än vilade, var han bredvid mig
Vad han en såg, såg jag det också
För han älskade mig
Han var bered att offra allt för den han älskade
Offra allt för mig
Mina ögon fylldes med tårar som rullade ner för mina bleka kinder
Hans starka hand torkade bort dem
Hans ögon lyste av kärleken till mig
Kärleken som jag besvarade lika mycket som han
Han kysste mig inte...
Han stod under månen och taket utav stjärnor och höll mig
Han höll mig i sin trygga famn och lovade
Lovad att vi alltid skulle vara tillsammans
Vi var själs fränder, tvillingsjälar, vi delade en kärlek som kunde besegra alla hinder.

copyright Olivia Gustafsson

Vacker och Farlig

I månljuset vilar den.
Solen den skyr.
Månljuset speglar dess magiska glans.
Levande är den fridfull och vacker.
Död är den dödligt farlig.

copyright Olivia Gustafsson

Forna liv

Det här är en historia om forna öden.
Människor som levde sida vid sida med djuren.
som inte bad till gudar, utan till förfädernas andar.
Om hur de kämpade för att överleva i en hård och farlig värd.

copyright Olivia Gustafsson

Försoning

En gång hörde jag någon säga:
Det som är gjort är gjort.
Det kan inte göras ogjort.
Men man kan sona det man gjort.
Och hoppas på försoning från de som lidit.
Det var vad jag hörde.

copyright Olivia Gustafsson

Under himmlen som brann.

Jag stod ensam kvar nere i hålet där vi föll ner.
Du hade gått i från mig in i mörkret.
Himlen brann ovanför mig och fick skuggorna att dansa.
Jag visste att jag inte kunde komma upp den vägen.
Jag visste att jag måste gå i dina spår.
Men jag kunde inte för du hade sårat mig.
Visst, jag sårade dig lika mycket.
Men du tog första steget till det.
Jag satte mig ner på den kalla marken.
För att vänta, medan jag pressade låren mot mitt bröst.
Men vem lurade jag.
Vad väntade jag på?
Att de skulle hitta mig, de visste inte ens att vi gått upp på berget för att söka.
Eller väntade jag på att du skulle komma tillbaka?
Jag vet inte.
Sen stod du där framför mig i skuggan.
Gömd för himlen som brann och de dansade ljuset.
Dina gyllene ögon gnistra till från ljuset som speglades i dem när du tog ett steg fram.
Du tittade på mig och jag på dig.
Jag gömde mitt ansikte mot knäna och lät de tysta tårarna rinna ner för mina kinder.
Jag hörde dig inte när du rörde dig framåt med smygande steg.
Som ett rovdjur som går till anfall.
Men du föll på knä framför mig.
Din hand drog över mitt mörka hår och ner för armen.
Du tvingade mig att se på dit forskande ansikte.
Men mina tårar hade försvunnit och i det dunkla ljuset syntes inte resterna från dem.
Medan skuggorna skyddade mitt ansikte från att vissa uttryck.
Var ditt blottat under himlens brand.
Sen släppte du mitt ansikte och reste dig upp igen.
Du satte dig ner en bit bort lutade dig mot en sten.
Sen slutade jag andas när jag hörde din varma och mörka röst.
"Du fick mig att se en framtid. Du fick mig att förstå varför kärlek och vänskap är en av de viktigaste sakerna som finns. Men visst Jag svek dig. Men du måste veta".
När du pratade tittade du upp mot himlen.
Du suckade och fortsatte sen.
"Du måste veta att du är den jag älskar. Jag...".
Du tystade när jag reste mig upp och avslöjade mitt ansikte som åter var vått av tårar.
Knappt hörbart viskade jag: jag älskar dig också.
Du reste dig vigt upp och tog de få stegen fram till mig.
Ditt ansikte strålade av glädje som du inte vågat vissa för omvärlden.
Du smekte varsamt min kind.
Kolsvart och gyllene mötes när vi tittade på varandra.
Innan du kysste mig.
Då visste jag att du skulle kämpa för mig.
Jag skulle kämpa för dig.
Jag visste och du visste att vi skulle följa varandra.
Genom eld
Genom vatten
Över vida slätter
Branta berg
och djupa dalar.
Vi två var menade för varandra.
Du och jag.
Det lät så underbart när du sade det och höll om mig.
Medan sömnen smög sig närmare och vi kände tröttheten.
Vi somnade i varandras armar.
Under den stjärnklara himlen som brann.

copyright Olivia Gustafsson

Lyssna

Om du lyssnar till vinden kan du höra hur den berättar gamla sagor från förr.

Berättar hur en långt en man gick för frihet till sitt folk och för kärleken till en kvinna. Hur långt en girig men kan gå för att få de han vill ha. Höra berättelser om svek, mod, ära, heder, kärlek och storslagna slag. Som dränkt marken i blod. De tusentals likbålen för de som dödats av det vassa stålet. Höra hur ett folk åter vart fritt.

Det här är legenden om de mäktiga drakskeppen. Legenden som ännu minns av de folk det drabbade.

copyright Olivia Gustafsson

Under skuggan

Himlen vissade inget tecken på sin sorg.
Den blåa himlen tycktes håna graven som låg under skuggan.
Under skuggan av trädet.
Håna kvinnan som låg under trädet.
Hon grät floder av gyllene tårar.
Tårar som gräts över den hon mist.
Hon skulle aldrig någonsin se honom igen.
Han var förlorade för henne.
De skulle ses i nästa liv.
Men hon visste att hon hade långt kvar att leva.
Men skulle hon orka hålla ut.
Hålla ut och inte bryta ihop utav sorgen som tyngde henne och tyna bort.
För det var det enda hon kände.
Hon hoppades att hon en dag skulle känna annat en sorg.
Men kunde hon lita på hoppet.
Äntligen visade den hånade himlen sin sorg.
De blygråa molnen svepte in över himlen och förmörkade all sikt.
Himlen grät. Grät över den som kvinna som en gång levt.

copyrught: Olivia Gustafsson

En hyllning till Lapptoppens Black Ribbon

EN HYLLNING TILL WISKY




Oliwija

Älskade, älskade

Regnet föll dyster ner över mig där jag stod.
Där jag stod över din grav, min älskade.
Jag väntade på Döden.
Jag väntade på att Döden skulle komma för att hämta.
Och ta mig till dig.
För jag kommer aldrig glömma dig min kära.
Du finns här tryggt i mitt hjärta i väntan på den stora sömnen.
I väntan på att vi ännu en gång ska se varandra.
Se varandra och hålla om varandra.
Medan vi dansar under stjärnorna och månen.
Älskade, älskade vi ses snart igen, viskade jag

copyright Olivia Gustafsson

Ett Adjö & I Fönstret & En nuddning

Ett Adjö


Jag minns de vi delade.
Jag minns varje sväng i valsen.
Jag minns varje leende du gav mig.
Jag minns de kyssar du gav mig.
Jag minns alla uppmuntrande ord du sade.
Jag kämpar för att inte glömma dem.
Jag önskar jag kunde minnas allt vi upplevt.
Jag vill minnas alla underbara minnena.
Men de hamnar i dunklet bakom de du sa.
De ja sade.
Jag vill bara glömma allt och inte minnas de ord vi byte.
För jag kommer alltid älska dig oavsett vad ja sade.
Även om du aldrig har och aldrig kommer älska mig.
Jag hoppar bara att du inte glömmer de lyckliga stunderna.
Nu när vi går skilda vägar
För att aldrig mera se varandra.
Jag älskade dig.

I Fönstret



Jag stod fönstret och blickade ner mot gatan.
Jag följde dig med blicken.
Du vände dig inte ens om.
För att se på mig, se vad du gjort mot mig.
Kanske du skulle ha sett tårarna på mina kinder.
Du svek mitt förtroende.
Du kan aldrig mer bli förlåten för det du gjorde.
Men ändå älskar jag dig.
Trots alla hårda ord vi utbyte med varandra

En nuddning



Det sägs att en hand nuddning kan avslöja kärleken.
Att man vet vem den rätta är för en genom en nuddning.
Kanske är de sant.

P.S jag vill gärna att du kommer den 12 Sandra. Men om de inte går ja då går det inte. Men jag hoppas. Jag önskar alla ett underbart liv.
Olivia

copyright Olivia Gustafsson