Viskar

Himlens bevingade härskare skriar i skyn.
Ser de mig?
Där jag ligger och ser på dem, tittar upp i himlen.
Samtidigt svävar orden ur mitt huvud ut för mina läppar.
Viskar meningslösa ord för mig själv.
Viskar betydande ord för mig själv.
Viskar: sträcker du ut din hand om jag ber dig?
Skulle du?
Antagligen inte.
Men kanske du skulle det!
För du vet att utan mig kan du inte längre andas.
Jag är styrkan i dina lungor och håller dig vid liv.
Du ät mitt hjärtats styrka och håller det slående.
Jag är dina lungor, du är mitt hjärta.
Din röst är som mitt hjärtats trummande, stadig och evigt slående.
Mina andetag som styrkan i dina lungor.
Utan varandra är vi ingenting alls.

copyright: Olivia Gustafsson