söndag, maj 30, 2010

Jag kallar dig...

Jag kallar på dig och du kommer till min famn.
Men om jag inte skulle kalla på dig... skulle du då komma till min famn?
Snälla svara mig för en gångs skulle med ett rent samvete.
Kommer du endast till min famn, min säng för att jag kallar på dig så som din herre har rätt till.
För att jag kräver dig som min egen.
Är jag bara ett tidsfördriv för dig.
Är jag inte värd något för dig.
Om jag sa att du fick gå när du ville, skulle du då gå?
Skulle du då springa till någon annans famn?
Säg mig skulle du det?
Jag ber dig berätta vad jag är för dig.
För allt jag är i mina tankar om dig är att jag är den man som älskar dig mer än sitt eget liv.
Men vad jag är för dig vet jag ej.
För du säger aldrig vad jag är för dig.
Varför gör du inte det? Vågar du inte?
Jag kommer alltid vara där för dig.
Oavsett vad du gör i ditt liv. Oavsett alla misstag du gör.

copyright: Olivia Gustafsson

lördag, maj 22, 2010

sanningen i dina ögon.

Du säger att du inte älskar mig längre, du säger att du hatar mig.
Men du döljer dina ögon.
Ser inte på mig, låter mig inte möta din blick.
För du vet att jag kommer se sanningen i dina ögon.
Sanningen som du döljer så väl
Sanningen som säger att jag inte borde tro på dina ord, utan dina ögon.
För sanningen säger att du, ja du älskar mig fortfarande.
Men du är rädd att jag kommer att dö eller börja hata dig.
Eller att du skrämmer iväg mig.
Men du kan inte ha sett min kärlek till dig om det är vad du tror.
För jag kan aldrig sluta älska dig.
För du är allt jag har och någonsin kommer att ha.
Du vill inte att jag ska veta att jag är det som håller dig vid liv.
Det som gör att du fortsätter att andas.
Så om du jagar iväg mig kommer du aldrig mer se mig.
Du kommer aldrig mer se mig så levande som jag är idag.
Så låt mig se sanningen i dina ögon, så du kan se sanningen i mina ögon.
Som säger att jag älskar dig.

copyright: Olivia Gustafsson

fredag, maj 14, 2010

jag hoppas

Trots smärtan kan jag inte sluta hoppas.
Att du en dag kommer tillbaka till mig.
För att du var det som gjorde att jag inte blev galen.
Galen som alla andra runt mig.
Alla andra som en länge sen dött av galenskapen.
Jag hoppas varje dag att du ska komma tillbaka till mig.
Men jag vet, ja jag vet att jag kan inte göra annat än att bara hoppas.

torsdag, maj 13, 2010

Sanningen om dig och mig.

Mitt hjärta slår snabbt.
Du hör dess desperata trummande.
I sitt försök att hålla mig vid liv.
Men mitt liv är sen länge sen borta.
Du vet det och jag vet det.
Mitt hjärta börjar sakta in.
Ingenting kan stoppa dig nu.
Inte mitt värdelösa kämpande.
Inte mitt skrik.
Du har mig i ditt grepp.
Du håller fast mig.
Jag försöker slita mig fri.
Men allt som händer är att du håller mig hårdare.
Inget kan jag göra.
Jag känner min själ glida ifrån mig.
Känner hur den slits från min kropp med våld.
Jag känner hur mitt hjärta slår allt saktare.
Nu ser jag dig och min kropp.
Min kropp som slappt hänger där.
Och nu vet jag.
Jag vet vad du är.
Du är en vampyr.
Men ingen kommer någonsin få veta.
Veta vad som hände mig.