söndag, november 30, 2008

Tomhet & Ljus,

Tomhet

Det finns inget större än tomheten.
Jag är rädd för den.
Jag fruktat den.
Jag är rädd att jag ska mista fattningen
och förlora min kontroll.
Jag saknar alla jag mist.
Jag känner mig tom utan dem.
De var en del av mig som jag var en del av dem.
Jag miste dem.
Jag ligger på den kalla marken.
Utan dem har jag ingen chans att leva.
För dem är en del av mig jag klarar mig inte utan dem.
Men för att hedra dem och uppfylla mitt löfte till dem måste jag leva vidare.
För att det är den jag är.

Ljus

Stilla tänds ett ljus.
Vackrare och mäktigare än något annat.
Klarare än solen men ändå mildare.
Ljuset som stärker de som är svaga och ledsna.
Lysser upp allt som glädje och lycka behöver.
Människa, djur som växt.
Det lysser för att vi tror att det finns något bättre där ute.

copyright Olivia Gustafsson

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar