Du

Jag ger dig tusen tårar.
Men vad ger du mig?
Ingenting, när du ser att jag gråter
vänder du din blick bort från mig.
Du går med långsamma steg bort från mig.
Du förgör mig och lämnar en ensam skugga kvar
En skugga utan hop och utan liv.
Jag ber dig se mig.
Du kanske älskade mig men du vågade inte ta chansen.
Du såg mig inte.
Men det kom en dag då du möte en man.
Han stannade framför dig och du såg på han.
Era blickar mötes och ni mätte varandras styrka.
Hans djupa röst frågade om du var den du var.
Din lika djupa röst svarade ja de är jag.
Jag hoppas du nöjd med de du gjort.
Du frågade vad du gjort.
Mannen svarade argt, du kastade bort den enda chans du hade till kärlek.
Du försvarade dig med ord ingen trodde du kunde.
Du sade, Jag sårade henne medvetet men jag älskar henne.
Du har rätt jag är ett bortkastat liv.
Mannen vände och gick.
Och du, ja du stod där en lång stund.
Sen kom den dagen när en hand knackade på min dörr.
Där stod du, nervös och ängslig.
Du viskade förlåt.
Du vände för att gå men jag tog din hand.
Du stirrade oförstående på mig.
Sa du till min bror att du älskade mig?
Du nickade, jag log.
Du slöt mig i dina armar.
Jag grät glädje tårar.
Sen gav du mig dig själv och jag gav dig mig.

copyright Olivia Gustafsson