Tomhet & Ljus,

Tomhet

Det finns inget större än tomheten.
Jag är rädd för den.
Jag fruktat den.
Jag är rädd att jag ska mista fattningen
och förlora min kontroll.
Jag saknar alla jag mist.
Jag känner mig tom utan dem.
De var en del av mig som jag var en del av dem.
Jag miste dem.
Jag ligger på den kalla marken.
Utan dem har jag ingen chans att leva.
För dem är en del av mig jag klarar mig inte utan dem.
Men för att hedra dem och uppfylla mitt löfte till dem måste jag leva vidare.
För att det är den jag är.

Ljus

Stilla tänds ett ljus.
Vackrare och mäktigare än något annat.
Klarare än solen men ändå mildare.
Ljuset som stärker de som är svaga och ledsna.
Lysser upp allt som glädje och lycka behöver.
Människa, djur som växt.
Det lysser för att vi tror att det finns något bättre där ute.

copyright Olivia Gustafsson

Sveket.

Hon skrek om sin sårade stolthet.

Hon hade givit honom allt.

Hon hade givit honom sina hemligheter sina sorger.

Hon gav honom sitt hjärta.

Men han var för rädd.

När hon kom för nära.

Stack han en dolk i hennes hjärta.

Han svek henne och sårade henne.

Hon slog honom, gav honom ärr i hjärtat.

Saker som han aldrig skulle kunna glömma

De hade en natt tillsammans.

Mer fick de aldrig.

Han red i väg i dimmans timma.

Försvann utan spår.

Men hon visste att hon till hörde honom.

För de var inte bara förenade genom äktenskapens bindelse.

Utan hade en gång hade de åtminstone varit de i kärlek också.

Han svek hennes kärlek till honom.

Men en natt kom han ridande.

Trött och ut svulten.

Han trodde hon svikit honom.

När hon stod med ett barn på sin arm, bredvid en man.

Men han såg inte bortom de han såg.

För hur skulle han veta att hon bara hade en i sitt hjärta.

Han vände sin trötta häst, red bort från borgen.

Mannen bredvid henne såg honom.

Han ropade till, men han lyssnade inte.

Han var ärrad, han hade svikit henne

han trodde hon hade svikit honom också.

Hon grät den natten och många fler.

Mannen som han sätt gav sig av för att finna honom

För att finna hennes kärlek.

Hon höll om barnet grät och skrattade.

Först nu förstod hon vad som var fel.

De hade inte förståt varandra.

Hon älskade mer än något annat att han skulle komma åter.

Han gick sakta fram till kvinnan på golvet.

Han tittade ner på hennes gråt strimmiga ansikte.

Hon sade: Förlåt mig min älskade. Se på vår son.

Han lyfte upp barnet, såg in i ett par ögon som var så lika sina egna.

Han sade: Nog är han vår son min älskade. Förlåt mig för mina misstag.

De tittade på varandra. Såg in i varandras ögon.

De förlåt varanda.

Men deras kärlek var ömtålig och kunde lätt vändas till hat.

copyright Olivia Gustafsson

Ladyns förlåt

Du är den jag tänker på under sömlösa nätter.
Jag svek dig när du kom hem efter kriget. Sårad och ärrad.
Jag vände bort blicken i avsky för dina ärr. Jag ångrar mina ord.
Jag ångrar de jag sa. För när jag se tillbaka kan jag bara minnas.
Minnas de ord jag gav till dig i avsky.
Jag ångrar alla ord tusenfalt
Jag bryr mig inte om du förlåter eller inte förlåter mig.
Men jag ber dig att inte glömma de stunder vi hade.
De lyckliga stunderna vi hade i paviljongen. Eller ridturen under vinter.
Den strax innan du for. Eller alla danser och samtal vi hade under balerna.
Men en dag hoppas jag att du förlåter mig.
För du ska veta att jag alltid kommer vänta på dig. Jag sa att jag inte skulle de men jag kan inte låta bli. Jag ber dig förlåta mig. För att jag inte trodde vi kunde leva tillsammans.
Eller ens älska dig. Men de nätterna utan dig gör att jag aldrig kommer glömma dig.
Eller glömma att jag älskade dig. Du var mitt liv och jag hoppas att en dag att jag blir det igen.
Glöm inte att jag i dessa rader säger Jag älskar dig av hela mitt hjärta.
Förlåt mig om du kan. Men glöm mig, men inte de stunder vi hade.

copyright Olivia Gustafsson

Jag stödjer dig

När du är sårad står jag vid din sida.

När du är hatad kommer jag älska dig.

När du har sårat mig kommer jag förlåta dig.

När du inte längre orkar står jag vid din sida stödjer dig.

Så du orkar gå hela vägen.

När du inte lever kommer jag gå till din grav.

Där kommer jag att stå i alla väder.

Så att du inte behöver vara ensam.

Jag kommer stå där i snöstormar, under solsken och stjärnklara nätter.

Bara för att du är en jag älskar mer än något annat.

Du är den jag aldrig kommer glömma

copyright Olivia Gustafsson