Människor

Skriken ekade genom världen
Gång på gång hördes kanonkulorna
När du susade genom vinden
In i muren, slet sönder människokroppar
De sönderslitna stenarna från muren föll över de rädda
Begravde dem
Hysteriska kvinnors skrik skar i mina öron
Mina ögon tårades av människornas grymhet
Jag hörde barns förtvivlade gråt
En sörjandes förtvivlade skrik
Trots det såg jag de lyckliga stunderna
Människorna som älskade de sina
Jag såg människors som blev bittra av alla dessa strider
Striderna om mod, ära och heder
Det var inte i det syftet vi skapats i
Vi skapades för att leva i en nästan harmoni med naturen
Jag ser allt dom gjorde
Jag ser allt du gör
För jag är och kommer alltid vara
Universum

Copyright: Olivia Gustafsson