Månens kall

Lika lite som tidvattnet kan motstå månens kall.

Lika lite kan jag motstå fullmånen, under stjärnlösa nätter.

Den sliter i mig. I min själ.

För svag att motstå månen som kallar på mig.

Likt en herre kallar sin tjänare.

Jag är och kommer alltid förbli en varulv.

My protector, My lover, My life

Life feels so good when you are around.
Because you make me fly above all.
You lift me up when I have fallen.
You see me for what I am.
What I really am.
I am a dark creature, lingering in the darkness.
I see everything you do for me.
Yes, everything.
I see you´re anger when people insult me.
I see you lead them away from my hiding.
I see you when you are struggling whit my burden.
You are all I have, and will ever get.
You are my protector, my lover, my life.

Förlorad kärlek

Jag vill hata dig men kan inte, för jag älskar dig.
Jag vill se dig lida, men står inte ut med den tysta smärtan du försöker dölja.
Jag längtar efter dig, även fast jag vet att jag inte har rätt att längta efter dig.
Jag vill ta dig i min famn och torka bort de tårar du inte vissar någon.
Jag ser den smärta du döljer så väll. Smärtan du kämpar emot, inombords.
Men vad har jag för rätt till det. Ingen.
Du är förlorad för mig och jag kan bara se på dina tårar av smärta utan att kunna lindra dem.

copyright: Olivia Gustafsson

Den...

Under månen ylar den, en stjärnklar natt.
Dess sång vinden bär över de högsta bergen, till förfädernas salar.
Den springer över vida stäpper, branta berg, skogskläda marker.
Den är vargen, den vandrade bredvid våra förfäder.
Den vandrar inte längre bredvid oss.


copyright:Olivia Gustafsson

Love

Love is not when a person love your best sides.
It's not when he accept everything you do.
It's not when you ignore the ugly sides of him.
It's when you know what a person have done and can still love him for it.
It's when he lights your day up when you can just fall down and disappear in your misery.
It's when he stand by your sid in pain and sorrow.
When he stand there and never leaves your side.

copyright: Olivia Gustafsson

The Darkness

Darkness approaching
But I continue to run and run further away. But it is too fast, to strong, to much
I can not handle it.
It will drag me down to the dark deep sea.
And close me in a cave.
Alone, to never again see the light.
And the sense of hope disappears slowly with memories of light, love, hope and family.
It's no longer worth it.
No!
No, not more, I can not no longer run or fight from it's overwhelming darkness. That I'm too week to defeat.I'm too weak and scared.
Darkness is here.
Here beside me...

copyright: Olivia Gustafsson

Vinnare? Förlorare?

Vad är en vinnare?

Vad avgör om någon är en vinnare eller förlorare?

För om man vinner ett krig, ser man aldrig de offer som vinnare klivit över.

I Parad!

Blodet som flutit ut från de oskyldiga kriget drabbat.

Vinner man kampen mot döden. Kanske någon annan förlorar kampen. Någon som hade lika stor rätt att leva som den fick leva.

Vad säger man till någon som förlorat allt den ägde och kunde luta sig mot?

Vad säger man till någon som förlorar sitt barn, bror eller syster eller någon annan man håller kär och inte kan leva utan.

Vad säger man om man förlorar hoppet om att allt kommer bli bra.

Vad säger man om vet att man aldrig kommer vinna.

Eller vad gör man om någon gör vad som helst för att vina ett spel.

Går så långt till mord.

copyright: Olivia Gustafsson

Somethings

Somethings is worth suffering.

Somethings is worth the pain.

Somethings is worth the love from a lover.

Somethings is never worth anything.

Somethings is not worth the sorrow.

copyright: Olivia Gustafsson

Fallna

Förbannade

Hatade

Avskydda

De kallades de fallna

Ingen såg åt dem

Ingen ville veta av dem

Varken himmel, varken helvetet

Dömda att för evigt vandra på jorden

De var de fallna

copyright: Olivia Gustafsson

Förlorad

När jag förlorade dig viste jag att allt var förlorat.

Det vi hade skulle aldrig någonsin komma tillbaka.

Jag visste det, lika mycket som du visste det.

Vi var förlorade första gången vi mötes.

Vi visste båda två att det aldrig skulle kunna bli vi två.

Men jag slutade aldrig hoppas att det kanske skulle gå.

Men till slut vart allt förlorat.

Då gick vi tillslut skilda vägar.

Allt vi haft dog bort.

Du krossade mitt hjärta som aldrig läkte igen.

Det försvann ner i det mörka hålet.

Du lämnade mig när jag var som svagast.

Långt senare fick du veta.

Veta att jag hoppat ner i den gammla brunnen.

Du ångrade dig.

Men det var allt försent.

För nu kunde du inte göra saker ogjorda.

copyright: Olivia Gustafsson