Fallna

Förbannade

Hatade

Avskydda

De kallades de fallna

Ingen såg åt dem

Ingen ville veta av dem

Varken himmel, varken helvetet

Dömda att för evigt vandra på jorden

De var de fallna

copyright: Olivia Gustafsson

Förlorad

När jag förlorade dig viste jag att allt var förlorat.

Det vi hade skulle aldrig någonsin komma tillbaka.

Jag visste det, lika mycket som du visste det.

Vi var förlorade första gången vi mötes.

Vi visste båda två att det aldrig skulle kunna bli vi två.

Men jag slutade aldrig hoppas att det kanske skulle gå.

Men till slut vart allt förlorat.

Då gick vi tillslut skilda vägar.

Allt vi haft dog bort.

Du krossade mitt hjärta som aldrig läkte igen.

Det försvann ner i det mörka hålet.

Du lämnade mig när jag var som svagast.

Långt senare fick du veta.

Veta att jag hoppat ner i den gammla brunnen.

Du ångrade dig.

Men det var allt försent.

För nu kunde du inte göra saker ogjorda.

copyright: Olivia Gustafsson

Spådomen

Sejden den uråldriga magin.

Sejden som Asdis skänkte människan genom Tunor.

Men i illdåd planerade Aldred.

Asdis ville endast ge sejden till de som följde den ljusa vägen.

Men Aldred lurade Tunor och hans maka Idunns son.

I blindo gav Nidhögg Aldred en bit av sejden.

Asdis rasade men Nidhögg svor att när dagen kom.

Ta sejden bort från Aldred.

Nerthus gudinnan av naturen kom till Asdis.

Tillsammans med sin bror Odo gav hon en gåva.

Diserna, deras avkomma.

Diserna skulle vakta över Asdis land.

Vakta över den som skulle komma.

Skuld den siande kom till Asdis.

Hon sade Aldreds tjänare ska stoppas när hans andra innersta föder en son.

Kunskap om vem det var gick förlorad med tiden.

Aldreds tjänare doldes av sin mästare med list.

Det som en gång varit synligt blev dolt.

Det dolda förblev dolt.

copyright: Olivia Gustafsoon

Kärleken

Kärleken är evig.
Den finns i allt omkring oss. Hur mycket vi än förnekar det så finns den där. Vi kan inte styra över den. Vi kan inte befalla kärleken att komma eller gå.
Vi står omäktiga inför den. Den får vårt hjärta att slå. Den får vårt hjärta att brista.
Vi kämpar för kärlek likt vi kämpar för friheten. Vi vägrar släppa taget helt om de vi älskar.
För utan dem vet vi inte om vi kan leve. Kärlek är inte en sak. Man kan känna kärlek för en plats, en människa man vill dela resten av sitt liv med. Känna kärlek för en bok, ett djur, sin familj. Ja för man känner något för allt. Antingen hatar man det eller så älskar man det.
Känslorna där i mellan är bara mellan ting.

Two roads

Two roads he go
Walks with, straight back
with his sword he slay

His country he not forgot
His family he not forgot

Two roads he go
With dreary eyes, he see horizon
Inside, they whispers
Whispers do not forget your oath

Two roads he go
Two men he search
he hopes of forgiveness, from his family
They called him oath breaker
Whispered traitor

Two roads he go
Two men he finds
Two men he overthrow
Two men he hate

Two roads he go
His deed done
His oath hold
His death fast
Dreary gaze burns out

Two roads he go’s...

copyright: Olivia Gustafsson

Sorgen

"Försvinner sorgen någonsin när man förlorat någon? Minns man alltid deras ansikten lika tydligt?"
"Sorgen och saknaden finns alltid kvar oss en. De var en del av ens liv och är bara borta utan förvarning. Bilden av dem man älskade bleknar med tiden. Men tids nog får man se dem igen."
"Så man minns alltid dem man älskat?"
"Ja, de finns alltid där oss en?"
"Då kommer du alltid finnas oss mig?"
"Alltid, jag kommer stå vid din sida för all framtid. Möta alla svårigheter med dig. Älska dig även när du blir gammal, grå och rynkig."
"Och jag kommer alltid älska dig. För alltid."

Copyright: Olivia Gustafsson

Två vägar han gå

Två vägar han gå
Vandrar med rak rygg
Med sitt svärd han dräper
Sitt land han ej glömt
Sin familj han ej glömt

Två vägar han gå
Med dyster blick ser horisont
I det inre de viskar
Viskar glöm ej din ed

Två vägar han gå
Två män han söka
Ihop om sin familjs förlåtelse
De kallade han edbrytare
Viskade förrädare

Två vägar han gå
Två män han finna
Två män han störta
Två män han hata

Två vägar han gå
Hans dåd gjort
Hans ed hållen
Hans död snabb
Dyster blick slockna

Två vägar han gå...

copyright: Olivia Gustafsson

Människor

Skriken ekade genom världen
Gång på gång hördes kanonkulorna
När du susade genom vinden
In i muren, slet sönder människokroppar
De sönderslitna stenarna från muren föll över de rädda
Begravde dem
Hysteriska kvinnors skrik skar i mina öron
Mina ögon tårades av människornas grymhet
Jag hörde barns förtvivlade gråt
En sörjandes förtvivlade skrik
Trots det såg jag de lyckliga stunderna
Människorna som älskade de sina
Jag såg människors som blev bittra av alla dessa strider
Striderna om mod, ära och heder
Det var inte i det syftet vi skapats i
Vi skapades för att leva i en nästan harmoni med naturen
Jag ser allt dom gjorde
Jag ser allt du gör
För jag är och kommer alltid vara
Universum

Copyright: Olivia Gustafsson

Hon grät...

Hon grät när himlen förblev mörk...
Hon grät när stjärnorna förblev borta...
Hon grät när solen färgades röd...
Hon grät när floderna försvann...
Hon grät när haven förblev is...
Hon grät när de sista ljusen brunnit ut...
Hon grät när elden slocknade till att bli död aska...
Hon grät när månens klara sken försvann...
Hon grät när varma leenden kallnade...
Hon grät när de förlorade själarnas skrik ekade i hennes öron...
Hon grät när allt tillslut var över...

Copyright: Olivia Gustafsson

För alltid

Hur kan du älska någon som mig?
Du vet vad jag är men ändå står du kvar.
Du säger att du litar på mig. Älskar mig.
Om jag skulle tappa kontrollen bara för en sekund skulle du vara död.
Jag är ett monster. Jag borde inte älskas
Men trots det älskar du mig.
Du ser bortom min mask. Du ser vad jag försöker göra.
Du ser hur jag kämpar för att inte tappa kontrollen.
Du lovar att hjälpa mig.
Ditt ansikte lysser upp när jag säger att jag älskar dig.
Vi behöver varandra.
Vi tillhör varandra, för alltid.

copyright Olivia Gustafsson